Har ni någon gång känt er sådär tomma? När ni ska säga något, har ni ingen aning om vad ni ska säga? När ni gråter er till sömns, har ni ingen aning om varför ni gråter? När ni tänker, finns det nästan inget att tänka på? När man ska blogga, finns det inget att blogga om? Precis så känner jag mig nu, och jag har ingen aning om varför.

Förra våren var jag väldigt ledsen en lång period, i princip hela vårterminen. Den senaste tiden har jag börjat vara det igen och jag är rädd att jag håller på att komma tillbaka. Men jag försökeratt inte tänka på det, utan istället vara glad! Men jag hoppas verkligen att det bara en en liten period nu i och med att skolan börjat och allt. Jag brukar inte snacka om det eller skriva, men jag kände bara att jag var tvungen att skriva av mig.

Anyway... ny vecka, nya tag! Idag ska jag egentligen steppa, men eftersom passet är fullbokat (på internet) vet jag inte om jag kommer få plats. Ska till friskis tidigt så jag hoppas att jag får plats. Annars får jag gymma, by my own.


Det var exakt ett år sedan jag var i Bad Gastien med skolan/vänner. På bilden ser ni jag (vit), Ellen och Linnea på väg hem från en väldigt anstängande men rolig dag. Vi var alla väldigt trötta. Fotar gör min fjärde rumskompis Sara.


Ellen, Linnea, Sara och Jakob. Det var första kvällen på vårt hotell, vi hade lagat seriös mat och köpt med en rosa diskborste som sedan Jakob tog. Det låter inte så kul, men vi hade väldig många interna rolia skämt angående detta.


Fler bilder finns och fler kanske kommer. See u