Brukar inte fördjupa mig i saker och ting. Men måste verkligen avreagera mig. Ibland fattar jag inte vad folk tänker med. Hur kan man ha så förutsägande meningar, utan att veta hela sanningen? Hur kan man till den som står en närmast, den personen som har dig (troligen) som förebild att ljuga, rakt upp i ansiktet? Hur vågar man. Förr eller senare får den personen reda på det. Det är så sjukt, så sjukt.

Samtidigt bör personen som fått reda på detta av den som den litar på mest fatta att den personen kan ha riktigt fel och endast nämna inblandades svagheter. Visst har vi alla fel. Men förhelvete, förlita er inte på en. När "sanningen" är bland det orimligaste på jorden. Tänk till ibland.

Det gör mig förbannad. Men jag kan också göra det felet. Ett svagt fel.